Att formulera ett vackert och begåvat bröllopstal är inte helt enkelt.
Jag vände och vred på formuleringarna, orden, meningarna - det ska, vad jag förstår, vara lagom av allt. Framåtsyftande, tillbakablickande, ömt, respektfullt, personligt, humoristiskt.
Sedan kom jag att tänka på det där brevet.
Och så kunde jag bygga texten runt det - tio sidor kärlek från en som hellre skriver än talar, åtminstone om känslor.
Inte 30 kärleksbrev i en diamantask.
Bara ett långt.
Läs. Eller bränn. Nyfikenheten tvingade honom att läsa.
Nu byter de ringar i ett bergrum medan den ljuva julisolen klär världen i de vackraste av färger.
Semester. Timmar kvar. Ledigheten, kanske också tomheten, väntar på mig och på taket utanför fönstret ligger smågrus och fimpar och en mås har satt sig på uteplatsen och tittar på världen, så som den ser ut.
Jag behöver ledighet, jag längtar efter mina barn, tack och lov vet jag att de längtar också efter mig. Jag har aldrig känt det där utanförskapet de ensamma papporna ibland talar om. Vi är nära varandra. Vi pratar i telefon och vi pratar om det alldagliga och det allvarliga. Nu vill jag ta dem till en lugnare plats, kanske under tallarna på stranden, och berätta rövarhistorier.
På min arbetsplats.
En lapp, där jag tecknat versaler med spritpennan.
En påminnelse.
Mest för egen del.
VILJA. MOD. KRAFT. STYRKA. ENERGI. HUMOR.