Där låg kattkroppen inbäddad mellan reklamblad och lokaltidningar, medan han bekymmersfri förde stegen vidare, runt i samma smutsiga kretslopp han vandrat varje tidig morgon de senaste åren.
Han luktade fimp och fylla och glasen i de tunna bågarna var fläckade av svett och flott.
För en kort stund greps han dåligt samvete - att begrava en vän, som mindre än ett dygn tidigare delat säng med honom, i en container kändes både makabert och ovärdigt.
Å andra sidan skulle veterinären säkert ha minst 600 kronor för att bränna kroppen, och det var pengar som inte fanns, som aldrig funnits.
Det var tolv flaskor Campus De Luz.
Det var åtminstone tre dagar av vindrickande bakom de stängda dörrarna i den tysta lägenheten, långt ifrån det verkliga världen och det riktiga livet, som han ändå visste pågick därute.
Han började gå längs kajen, skymtade båtar i dimman över vattnet, såg ett nyförälskat par sitta på bryggan, med armarna om varandra.
Han tände en cigarett, tog höger upp för backen där väderkvarnarna en gång stod, och började arbeta.
För en van burk- och flasksamlare var detta dygnets bästa timme.
Och han visste var han skulle börja.