Vardagen är en som en fyllesjuk polare man får hjälpa i säng efter en för våldsam fest.
Marcus Birro, skrev så, och det är en genial formulering.
Det är så det känns, i november.
För den som har ett inre känsloliv som pendlar, från avgrunden och ovanför vattenytan, kan en tisdag i höstens mörkaste Sverige kännas just så.
Som en fyllesjuk polare i behov av hjälp.
Marcus Birro.
Han och Sture Dahlström är de två moderna, svenskspråkiga författare jag värderar högst.
Och Lundell, förstås.
En gång satt jag ensam på ett tåg från Göteborg och läste "Landet utanför".
Vagnen dunkade sig sakta fram genom skog och små samhällen och jag sögs in i den där historien.
Det är en mustig och osentimental socialrealistisk roman.
Birros bästa, intill "Alla djävulska främlingar".
Det är tisdag morgon och snart dags att leda den där fyllesjuke kamraten rätt i säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar