På söndag sänder SVT dokumentären Fotbollens sista proletärer. Den bör man se. Och inte bara om man råkar vara svårt förälskad i IFK Göteborg. Den fungerar nämligen i lika hög grad som ett tidsdokument över ett land som i någon mån gått förlorat. Minnesskärvor från min barndom, då kärleken till fotbollen och den föreningen man representerade alltid stod över lukrativa proffskontrakt, girighet, egoism. Ett fungerande lag byggs på samma sätt som ett välmående samhälle: man gör det tillsammans.
Det var den blåvita ideologin då - och den gav änglarna vingarna att flyga vidare ut på äventyr i Europa.
Hellre grillkorv hos Olle på Heden, än dyra vanor i Barcelona.
Det kanske inte var bättre då, jag vet inte, men det var annorlunda.
Vi satt i soffan och vi hade popcorn och vi såg hur rörmockarna och kockarna från Göteborg utmanade de mäktigaste och största. Hjärtat spelade boll med plånboken och redan där och då skvätte det smutsiga pengar längs sidlinjen och hjärtat föll.
Efter IFK Göteborgs miserabla säsongsinledning valde sportchefen Håkan Mild att bjuda hela laget på bio.
En förlorad säsong är en förlorad säsong, men man ska fan veta i vilken tröja man förlorar.
Ungefär så.
Fotbollens sista proletärer.
Missa inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar