Det blev höst igen, små, blanka regndroppar dekorerar just nu ett fönster på Högabergsgatan och jag undrar om den sol som fick min hud att strama där ett tag, lurade mig att stoppa undan vintergarderoben för tidigt.
Jag vet inte.
Det är i alla fall sådana dagar man vill ligga stilla och lyssna på Hollies sings Dylan och läsa märkliga saker som Lundells 6 pjäser.
Det är rörigt och uppochner och jag längtar efter att få plocka med mina saker, komma iordning, bygga en ny - och förhoppningsvis - bättre värld.
Jag slår ihjäl tiden med små projekt och kanske en ishockeymatch på TV6, även om man som människa borde vara skeptisk till ett isbane-mästerskap i maj månad.

Jag lever i värld av hård social kontroll och jag lyssnar och jag hör och tydligen har några av mina färskaste och mer uppriktiga inlägg här orsakat...reaktioner.
Så pass!
Det borde betyda att någon läser vad jag skriver och någon bryr sig om det så pass mycket eftersom mina ord och tankar förtjänar just en...reaktion.
För all del!

Nu: kaffe i en mugg från Utbildningsrasion, Spotify, Emmylou Harris, The Killers, Coldplay, Dylan. Det är frustrerande stilla i dag. Men är det någonting livet lärt mig de senaste åren är det att jag måste ha sådana dagar också.

Förresten köpte en väldigt lustig pryl i går. Min konsumtionsbroder HiFi-Friberg stod vid min sida med en Easy Rig på axlarna när Telias nya Kobramodell uppenbarade sig på en hylla i en sådan där butik som egentligen inte borde finnas i tider som denna.
Jag visste att jag inte borde, men jag blev kär och glad i denna svarta apparat, vars former fick mig att tänka på en damsko i lack.
Jag köpte och nu står den här.
Märkligt och häftigt stor när mobiltelefonerna är små som tändsticksaskar.