tisdag 10 augusti 2010

Augusti. 10.

Sommaren serverade en del förtrollande solskenslycka, onekligen, men när allvaret tornar upp sig i horisonten fylls bröstkorgen av regn och drömmar om vad den skulle ha fört med sig.
Jag vaknade tidigt, den var visst en liten katt som utan att be om lov dansade över mitt huvud och jag läste ut den osannolika och mycket gott berättade Ers majestäts olycklige Kurt.
Det var andra tider, men likväl ett fulländat och utstuderat rättsövergrepp icensatt av dåtidens socialdemokratiska maktelit i nära samarbete med hovstaten.
Och jag som inbillade mig att det var kronan som skulle bekämpas?
Åtiminstone då: 1930-tal.
Snart är allt som vanligt igen. En son och en dotter som kommer och försvinner, som lämnar dofter, kvarglömda halsband, matrester och halvfärdiga legokonstruktioner innan de tar sina ryggsäckar och skyndar bort till det andra livet, det liv jag tar del av via korta telefonsamtal på kvällen.
Ett arbete som väntar där, och det antar jag att man ska vara förbannat glad över att ha.
Det är kanske just vad som behövs i spåren av vindrickande och ambitiösa middagar och glass och cigaretter, i dyn av den ljuva sommaren.
Jag ska ge mig själv klart stramare tyglar och fila på kanterna.
Det blev ett försök i alla fall.
Coactus voluit. Tvungen, ville han.
Stäng av mobilen, förträng arbetsmailen, släpp, släpp, släpp, det hjälper, du måste, jag lydde.
Utan morgontidning, måndag-torsdag, ovant måste jag säga.
På helgen kommer SvD. Det räcker gott så.
Jag följer slött flödet, få saker går in och fastnar, men jag kom på mig själv med att bolla idéer - med mig själv - för att på så sätt vara något förberedd när man om några veckor kastas rakt in i valrörelsen.
Jag inbillar mig att den kan bli smutsig i år.
Det är ju som bekant numera människor vi röstar på, inte budskap, idéer, visioner.
Politiken är som ett slagfält där den som skiker högst och det som för tillfället säger just det röstkortsmassan vill höra som vinner.
Och jag klandrar ingen.
Människor behöver tydlighet i sin liv, i den nya tiden finns inte tid till komplexa resonemang om hur vil vill ha det.
2 500 spänn extra i månaden efter ännu en skattesänkning - bra, tydligt, handfast, märkbart exempel.
Konkreta förändringar, pedagogiska konflikter, skamgrepp, försoning, kanske.
Jag börjar känna mig redo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar