Göra om, göra nytt

Jag fick kramper i magen, yrsel, feber och drabbades hårt av post-sommar-sjukan och den monumentala tröttheten, så jag höll mig hemma.
Läste ut den nyttiga Sverigeboken om Cash, lyssnade om Costellos I want you ungefär sexton gånger och sov och somnade igen.
Jag låg och funderade över den här bloggen eller vad man ska kalla den.
Den är ju vad den är, jag skriver när jag har tid och det känns som att det är allt mer sällan, så jag tänkte att nu återstår två alternativ:
antingen förvandlar jag den till en sån där jag-måste-uppdatera-tre-gånger-i-timmen-blogg eller så stänger jag ner den.
Medvetet har jag hittills valt att ha den allmänt hållen - och samtidigt djupt privat.
För ett ögonblick umgicks jag med tanken att göra om och göra nytt.
Kanske ska kartlägga sitt eget liv och lämna ut det till världen i evighet.
12.15:
Lunch med redaktör Håkansson. Han gillar inte sushi. Det gör jag. Han vill ha sallad, ty han är diabetiker. Okej, säger jag, det funkar för jag har gått på fusk-GI-diet sen i mars. Vi pratar om Mona Sahlin och hennes insats i gårdagens partiledarutfrågning.

13.07:
Tillbaka på jobbet. Trummar på snusdosan. Har inte mindre än tre mobiltelefoner på skrivbordet. Tre. Jag har beställt en i-phone 4 också, men den har inte levererats ännu.

13.30:
Ringer en pålitlig uppgiftslämnare, mest för att jag har som rutin att ringa en handfull människor varje vecka och "stämma av". Det är så jag jobbar. Han påminner mig om ett tips jag fick före sommaren. Svårtuggat. Snårigt. Jag förstår att han vill se resultat. Lovar att titta på saken.

Så kan det alltså ut.
Också.

Förresten är Simon & Garfunkels The only living boy in New York en av världens tre bästa sånger. Just i dag. Just nu. Just här.