onsdag 9 november 2011

Revor

Det rinner grumliga färger i livets artärer.
Just i dag, denna dag.
Daggdroppar i de nakna trädkronorna, droppar och pölar i det väldiga schackspelet på taket utanför mitt fönster.
En liten låga flämtade till i bröstet, den skänkte mig en välbehövlig knuff i rätt riktning, jag skrev och jag skrev igen.
Jag la åt sidan, avslutade, slog igen mappen med texten "Evil plans and other stuff".
Det är där jag samlar ihop det.
Över bron såg jag ena halvan av den röda solen gå ner, den tittade fram och vinkade farväl mellan två grenar på stigen ner mot havet.
Det var bedövande vackert och stilla och vattnet låg som sträckt plastfolie mellan bryggor och stenar.
På klipporna satt de andra, försjunkna i sin egen gemenskap, kanske, kanske, hänförda av naturens storslagna skådespel i den ljumma eftermiddagen.
Det är en bra plats att byta tankar på.
En bra plats för tillbakalutat rökande, ögon att förlora sig i, händer som nervöst trummar på låren under bord och bänkar.
Dit har jag längtat, därifrån har jag aldrig velat fly.
I går matades jag med livsvisdomar hela förmiddagen, kluriga köksbordsfunderingar, onsdagsfilosofi.
Varför väntar människorna på Jesus, när de lika gärna kan vänta på Steven Speilberg?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar