Det kryper ner mot noll nu. En morgon fick jag skrapa bilrutorna med en cd-skiva som låg under ett säte och skrotade. Och hemma för man värma sig med ljus, eld, filmer, sånger och böcker. Jag drömmer varje natt. Oförklarliga saker. Om fåglar, blåmärken, Springsteen, cancer, fotboll, jobb. Utan sammanhang och logik. Sedan vaknar jag och inser att vi är där vi är. Mellan himmel och jord. De bästa av oss vill vidare upp, heder åt dem. Jag har svårt för det proppmätta, självbelåtna, nöjda, det stillastående. Som att en människa måste acceptera sin roll, även om den begränsar och hämmar. Som att Fru Apati och Herr Slentrian förenat sig med naturens lagar om hur saker är och borde vara.
Det är en föreställning som borde dra åt helvete.
Detta skriver jag samtidigt som Toni Holgersson sjunger att han "smakade på döden en dag, den smakade inte illa."
Jag tror honom. Att leva som en snedseglare är ett värre jobb än att dö, det är vad jag inbillar mig. Ett par vänner kom förbi med öl och strukna skjortor och vi hoppade in i den osynliga tidsmaskinen som förflyttade oss minst tio år tillbaka i tiden. Vi drack och garvade, det var vad vi gjorde. Vi la pussel av skärvorna från förr och aktade oss noga för de vassa kanterna. Livet utanför portkod 1858 har överflöd av oslipade skärvor, skarpa nog att kapa hälsenorna på en drömmare som jag. Och vi såg Sinn Fenn - så jävla -95, fortfarande - onyanserad brännvinsromantik, hembygdskärlek, nonsens. Då: vilda vildhjärnor på väg i rätt rikting. Upp.Upp. Upp. Nu: medelålders och ganska så nöjda 280-kronors-män satta i ett sammanhang där vilken världsvan stackare som helst ramlat vilse. Too much of everything. Inte dåligt, inte alls. Men för stort, för organiserat, för präktigt, för inrutat. Återföreingstörstande band på jakt efter identitet tappad på de långa årens stig bör nog fundera ett varv till. Allt har sin tid. Allt har sin plats. Och nostalgins falskklingande locktoner bör man vara försiktig med. Det kan bli platt, trist, ur led och i synnerhet ovärdigt. Varumärken ska vårdas med duntäcken och silke. Inte paketeras i låtsaslyx i en tid som redan rusat bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar