Baksidan.

Ungefär så här ser presentationsbilden ut för "Baksidan.".
Jag tvivlade där ett tag, tvivlade som man alltid gör, det var för mycket av allting i den här produktionen, bråddjupt mörker, viljor som slet de starka banden av samhörighet och lagkänsla och vi-mot-dom-som-ändå-inte-förstår i skilda riktiningar, tankar som kolliderade, brist på kommunikation, avvsaknad av förståelse för olika livsvillkor. Vi behövde andas och fylla på de där energidepåerna som i vackra ögonblick faktiskt åstadkommit saker jag emellanåt känner stolthet för.
Och så fann vi varandra igen.
Och jag skrev om och tänkte nytt och vi lyssnade på varandra och vi överlevde en filminspelning som var allt annat än lysande och då var jag på väg att be hela grejen fara åt helvete igen.
Så talas det om att alla konstnärliga processer skapas i kaos och friktion.
Vänliga någon. Låt mig då slippa. Rösterna i mitt huvud säger hela tiden att "gör det inte".
Och då måste jag gå på tvärs och göra.
Så nu står vi här på Baksidan.
Och jag tror det kan bli nåt.