Man kan fundera på hur människorna lever sina liv inträngda i en hyreslänga i Bräkne-Hoby; hur någon konfronterad med ensamhetens kärvhet, stum, tänder dagens sista cigarett och stirrar ut i natten, samtidigt som grannens orgasmskrik skär genom väggar och golv.
Om man åker till Sölvesborg kan man köpa tre hamburgare på vägen och äta dem i bilen.
Man kan vägra P4.
Man kan skicka knasiga sms av typen "Nils G" till någon man känner.
Man inte kan utan måste säga: "Här är den. Dildon i fönstret i den lilla stugan i Pukavik. Den är i guld."
Man kan se det här länets skiftande landskap, dess storhet och litenhet, man kan hälsa på trafikpolisen i en vägficka vid Förkärla.
Man kan glömma vad man gjorde i går. Och borde ha gjort.
Man kan drömma om en sydeuropeisk semester i husbil.
Man kan spela Hotel California om och om igen.
Man kan, om man struntar i de där hamburgarna, hallucinera över Blåregns salladsbuffé.
Man kan sörja Astrids hus.
Man kan beklaga Olofström.
Man kan tänka på Ritz utsökta chokladkakor.
Man kan fundera över vad allsvenska fotbollsspelare i sin tur funderar över när de rullar den smala landsvägen fram till Strandvallen, där skjul, minklängor och åkermark utgör kulissen.
Man kan klura på hur missionspastorn gjorde direktören frisk och på slalomskidorna i butiken.
Man kan också fascineras över Ljungavikens prakt och tala om en cykelbro i trä.
Man kan så mycket.
Om man åker västerut, till Sölvesborg.
Låt oss göra det tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar