Det kom ett brev.

Några rader.

Stärkande, upplyftande, kloka.

Det gjorde mig mycket glad.

Skickat från dalen mellan bergen här intill.

"Sällan gläds man nuförtiden över nya kontakter som knyts under mer eller mindre krystade former. Folk överallt i det här jobbet, tackolov, men kan jag slippa dom inom en radie av tio meter från själen är jag tacksam. Dock var det utomordentligt glädjande att träffa er båda; brinnande o på riktigt, vänliga o vid liv. Inte alla är det. I dessa idiotiska så mycket bättre- o idol-tider verkar många tycka att bästa alternativet är att självdö i TV-soffan med ena handen vispandes i en flottig chipsskål medan den andra stint kramar en avslagen grogg. Vi skiter i så mycket o vi bryr oss så lite om varandra."