Med Kjell i framsätet

Den ensamme Konstnären ringde, tidig lördag, han ville ha skjuts, oklart var.

Jag hade egentligen en anan plan, trevligare ska medges, men då denna av olika skäl inte gick att verkställa, hade jag helt enkelt inte hjärta att neka Konstnären lite sällskap.

Vi bestämde oss för en loppisturné genom länet, start på Pantarholmen, Pingstkyrkan och Kupan innan vi rullade västerut.

Konstnären satt till höger om mig, grymtade, skrek, rökte, pratade med sig själv, sjöng blues, country, rökte, snörvlade och sa saker som:

Jag tar vad som helst. Och inte ens det får jag.

Det han syftade på var förstås sällskap, kvinnlig färgring, kärlek, tröst.

Han är ensam man Konstnären, men redan efter tjugo minuter kunde jag - som ändå ser mig som en liberal människa med stor tolerans för den som fallit utanför ramen - konstatera att det nog är rätt påfrestande att leva nära inpå honom.

I höjd med Ronneby började han frusta, innan han toppade med en serie bittra, grova uttalanden om samhället i stort, makthavare i synnerhet, han sa att han ägnat 40 år av sitt liv åt att försöka dö "Men inte ens det har jag lyckats med".

Jag fick alltså en överdos socialrealistisk diskbänksfilosofi innan det var dags att parkera utanför Blekinge varuförmedling: en fantastisk gammal bensinmack som numera förvandlats till antikbutik.

Här gjorde jag flera fynd, bland annat helgens andra Fiskargubbetavla. Fin olja. Prisvärd. Gedigen ram.

Konstnären, som påstyods sig äga blott 45 kronor, samlade ihop en hög med prylat, fyra ramar, en gitarr, en jordglob, en vas och tyckte att jag gott kunde skänka kultureliten några allmosor.

Jag tvingade mig själv att säga nej.

Att han var både pank och hungrig hade jag emellertid svårare att värja mig emot, så jag dundrade in på en liten indisk krog och kom ut med en 200 grams ostburgare.

Sedan blev Konstnären på ett något bättre humor.

Två timmar senare släppte jag av honom utanför en "tipsbutik", eftersom han skulle spela på travet.

Denna road trip i samhällets utmarker dokumenterades förstås.

Och i dag blir det ishockey. Säsongens sista hemmamatch.

Det blir jag och mina två barn.

De gillar tacklingar, introröken och godiset i kiosken.

Själv ska jag för sista gången på länge unna mig en tjock från Bröd- och flaskmannen.

Det kan bli en bra dag i dag.