Tog en ofrivillig men likafullt välbehövlig paus från skrivandet här. Det har stått stilla, livet, trampat i halvmeterhög gyttja, blask, blötsnö, det är icke-väder utanför mitt fönster, varken eller, ingenting.
Jag har jobbat, handlat lite prylar till lägenheten, lyssnat på Perssons pack Stenad i Stockholm.
I går landade jag på bokrean, jag blev inte direkt besviken, mest uppgiven.
Nytryckta upplagor på dåligt papper ska tydligen få pöbeln att luras att tro att de måste hem och läsa klassikerna.
Köpte Cynthia Lennons John-biografi bara för att få den inbunden, en Tranströmster-samling, en bok till min dotter.
I morgon blir jag 33, det är siffra som inte säger ett piss om någonting.
Födelsedagen firar inte, det finns ingenting att fira, kanske borde jag sitta i en ishall och titta på kvalhockey, lämna släkttrivsel och glada, förväntanfulla, glass- och tårttörstande små barn åt sig själva.
Men det går inte just nu.
Så jag ska minsann försöka.
Festen får vänta till lördag, då hockeyproffset bjudit in oss till Lundell-skiva i en kontorslokal i stan.
Jag ska spela där.
Och inser att jag måste repa, tror inte textbanken är intakt längre, det känns inte så.
30 personer kommer, några danskar, få Lundellfans, tydligen är matchplanen att mitt framförande ska hjälpa dem att komma närmare Konstnären!
Han är för skön, hockeyproffset.
Det blir en utmaning alldeles oavsett.
Jag ska ringa radiomannen och säga att vi får ta ett genrep, två flaskor rött, corbonara och cigaretter lördag vid lunch.
Då ska det nog fan gå vägen.
I mitt huvud ser setlistan ut så här:
Ryggen fri
Tre bröder
Orkney
Snart kommer änglarna att landa
Hon gör mig galen
Den här himlen lite till
Naken nerför gatan
Lit de parade
En Stockholmstjej igen
Rått och romantiskt
Och sen får vi se.
Låt publiken avgöra.
Jag ger vika för folkets vilja.
Grattis Victoria och Daniel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar