Det ganska så underhållande att emellanåt dyka in i det antydningskrig som två av länets hockeybloggare ägnar sig åt. Det är krokben hit, och ryggtacklingar dit.
Det är kanske så det ska vara om man bloggar.
Jag vet inte, min erfarenhet är inte särskilt omfattande på det området: jag har alltså ingen susning om vad som förväntas av en.
Å andra sidan har jag bara en känd läsare, så jag tar mig åtminstone en tid till friheten att skriva just det som jag skriver.
Nu kastar bloggkrigarna nedlåtande smeknamn på varandra och använder brösttoner för att liksom markera vem som kan rabbla upp flest före detta Tingsrydspelare födda senare än augusti 1981.
Eller vem som EGENTLIGEN var först med att avslöja Stingers nye tredjekeeper.
Det är kanske så man måste göra.
I så fall är det hög tid för mig at söka upp någon att kriga mot.
Det underhållande med just denna interna lite kraftmätning är att båda låtsas tro att de skriver för...ja, åtminstone Aftonbladet.
Vad de glömmer är att båda representerar högst ordinära landsortstidningar, där i princip vem som helst kan gå in och göra jobbet som krävs eftersom kraven är så erbarmligt låga.
Eller direkt obefintliga.
Och eftersom det saknas krav på analytisk förmåga, kritiskt tänkande, grundläggande språkkunskaper och allmän bildning blir slutresultatet också urvattnade plattityder för levande döda.
***
I går tittade jag ut en Edison rörförstärkare som ska få plats i mitt nya liv.
Den var tung och snygg.
Och dessutom ska den föra ut ett fantastiskt ljud, påstås det.
Jag tror jag ska premiärtesta med Steve Earls Washington Square Serenade.
Jo, det ska jag bestämt.
***
Bara några rader om Springsteen också. Jag lyackades komma över en biljett till sommarens Stockholmskonserter och jag hoppas - hoppas! - att den kan nudda vid samma ohyggliga nivåer som på Ullevi förra året.
Det blir i sanning en utmaning för E Street, i synnerhet sedan lördagskonserten var ett musikaliskt väckelsemöte som svårligen går att mäta sig med.
Det är sådant som bara händer...och så händer det aldrig mer igen.
Det man kan hoppas på är att åtminstone Tomorrow never knows och - kanske - The Wrestler plockas in i den dignande setlistan.
Och eftersom jag ändå tvingas till Stockholm denna helg, funderar jag på att se Sverige-Danmark dagen därpå.
När jag tänker på saken så här så är det nog så det för bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar