Summering

Februari kom, försvann, snön föll, rann bort i stadens brunnar, kvar på gatorna låg rester av vintern: krossat glas, papper, grus.
Jag som just nu tycker att dagarna och nätterna är alldeles för långa, har fått rapporter att snödroppar och vintergäck tittar fram i rabatterna.
DET är verkligen goda nyheter!
Jag borde kanske ha skrivit här lite mer frekvent den sista tiden, det började ju onekligen rätt lovande, men sedan hände det som alltid händer mig när jag känner mig snärjd, kvävd, instängd, när jag får svårt att andas frisk luft, fylld av planer, drömmar, projekt.
Jag blev trött och slö och drar mig undan.
Jag försjunker i mig själv och undrar var den där hårt arbetande, kreative och levnadsglade unge mannen tog vägen efter att han stångat skallen blodig när den träffade väggen just vid denna tidpunkt 2007.
Den mannen har gjort en lång och smärtsam resa: han känner smaken av läkarsalar, terapeuter, väntrum, apotek, han ser stressprofiler, utredningar, slutsatser, analyser, det är blodvärden, levervärden, blodtryck, ett jobb han levde för och i viss mån älskade men som stängde honom ute när han låg i fosterställning på en smutsig soffa och inte längre orkade bära världen på sina axlar.
Han är inte bitter, försöker att inte vara det, och han har fått en andra chans.
Den tänker han ta vara på.

Om Lundell-konserten - som jag använde för att fira min 33-årsdag på - kan det sägas en hel del. Mycket är redan sagt.
Jag och P4-Hulken började med bröd och vin och en snabb genomgång här hemma, vi packade gitarr och sångböcker och tog oss upp till Hockeyproffsets arbetsplats. In i det sista hoppades vi få sällskap av MA och Kommunalrådet; MA kan lägga fantastiska stämmor när han vill och ganska så enastående oavsett vilket intstrument man väljer att stoppa i händerna på honom!
Men det kunde inte, hann inte, hade sett konserten i Göteborg kvällen innan.
Förgiget gick okej med tanke på förutsättningarna, vi satte ett ovanligt publikfriande set i händerna på oss själva, och det tillkom en och annan önskesång också.
Vi var snälla så som vi ofta är!
Konserten på den här turnén inleddes inte oväntat med en ganska kraftig Omaha-slagsida, bra det tycker jag, det är ett utmärkt album på alla sätt.
Konstnären såg vital ut och brände av älsklingar som Håll mig!...åh, ingenting, Jolly Roger, Kitsch och en stenhårt ball mördarversion av Den Vassa Eggen.
Det kändes, kan jag härmed meddela.
Och så pratade Konstnären om krisen och sa att med tanke på hur många sidor Aftonbladet ägnat åt den stundande prinsessbröloppet så var det nog trots allt kris på riktigt.
Och så kan man förstås se på saken.

I veckan som gått har jag och HiFi-Friberg ägnat oss åt att inventera länets samtliga antikhus och lumparbodar. Ja, så känns det i alla fall.
Utfallet av etta blev ungefär så här:

På mitt konto: tre nya Fiskargubbetavlor. Två oljor, en i stygn, stora och skrytsamma guldramar fick jag också. Ett nytt sideboard, sent 50-tal, Emmaboda möbelfabrik, med en underhylla. Vackert. Tre snygga lampor och en bedårande kristallkrona.
Hi-Fi Friberg: Ett runt vackert blomställ i teak och med stringben. En gigantisk tyglampa. Två feta stygntavlor med rådjur, även om Hi-Fi Friberg själv hävdar att det mest var för ramaranas skull.
Men vi hade roligt och när vi kom där i våra arbetsjackor, var det två äldre damer som vågade sig fram:
- Kommer ni från Antikrundan?