Naken på 1 maj

Jag kanske borde gå i ljusterapi.
Nu är det vår, livsandarna vaknar, jag mår bra, jag känner mig frisk och stark.
Solen smekte mig över hela ansiktet i veckan och inte ens en så vildsint varelse som strippklubb-Dragan kunde få mig ur balans.
Nu doftar det vår och liv igen och i går morse stannade jag på trottoaren och slöt ögonen och sög i mig av känslan att må gott.
Nu är det helg med barnen och listan på saker som ska hinnas med och göras innehåller bland annat följande:
Bamsegympa med dottern, simskola med sonen, konsert med Doris och Knäckebröderna, skyttegravskrig i bollhavet på Barnens lekland.
Sedan: tvättstuga och bogsering av en nystoppad, dansk soffa.
Härligt!

Helst måste jag hinna med en skvätt Strindberg också: denne frustande titan som jag borde läsa oftare!
Jag mötte Skådespelaren, vi har haft mycket sporadisk kontakt efter vinterns föreställning, men nu pratade vi länge och högt och intensivt. Och skrattade. Och också skådespelarens vackra ögon blänkte av livskraft och inspiration.
Han ska bli 1 maj-talare, sa han och behövde hjälp.
Och innan jag hann tänka efter ordentligt sa jag ja-du-ska-få-hjälp-jag-sätter-igång-direkt!
Jag var nämligen attraherad av idén som sådan.
Han kommer in som Strindberg, med bearbetade delar ur Lilla katekes för underklassen, gör ett politiskt peformance, rocken hänger på scenen, kängorna, de nötta, slitna, vid scenkanten.
Och så går han in i rollen som säg själv, vandraren utan pengar, det stora hjärtat i en fattigmanskostym.
Kanske väver jag in passande stycken ur Naken.
Ja!
Jag gör det!
Det blir nånting annat än mässingorkestrar och döda försök till trivsel det.