Elden sprider sig

Ryktet om min bloggdöd får anses överdrivet, jag skriver mycket ibland, ofta och långt och snabbt och slarvigt emellanåt och då och då inte alls.
Jag skriver när jag känner att jag måste och förhoppningsvis när jag har något att säga.
Och i går fick jag några fina, uppmuntrande ord av min gamle tv-parhäst Dagge; en vänligt sinnad själ, hjälpsam, väldigt allround skulle man nog kunna säga, vild och galen och rätt gränslös men så är han ju också son till multirojalisten Raket-Torsten med blod från min hemby i kroppen så vad fan ska man förvänta sig egentligen.
Jag blev glad.
Så det blev en bra dag i går också, även om hela mitt liv nu är nerstoppat i en svart axelväska och jag tillfälligt flyttat hem till mitt pojkrum.
Tämligt tragiskt, kanske, men en högst tillfällig praktisk lösning.
Det har barit mycket jobb ett tag nu, och inte sällan i kombination med besök i en del obskyra små butiker, butiker, bodar, skjul där det bland bråte, skräp, juveler och skatter trängs stora mänskliga hjärtan i hyllorna.
Åh, jag älskar den där bestående känslan av kärlek och tradition och dedikation i trånga och överbelamrade gångar.
Och M.A. tycks ha nya projekt på gång, i går gick vi om varandra, men i dag hade han skrivit till mig och berättat om sitt - eller vårt - nya projekt!
Och bara en sådan sak!
Han vill öppna en antik- och prylbod, naturligtvis helst i en gammal skola in the middle of nowhere; en teatersceb, ett kafé, ett antikvariat, en salong med skandinaviskt designade kvalitetsmöbler från 1950- och 60-talet!
En ljus, fantastisk och väldigt tilltalande tanke och för omväxlings skull ett projekt som låter både realistiskt och inspirerande.
Återstår att se om vi är tillräckligt uthålliga.
Och apropå på det ska jag och Hi Fi-Friberg i dag dyka djupt in i retromyllan.
Det kan bli en bra torsdag, en mycket bra torsdag.