Cajs mammas fåtölj

Tog hybriden och åkte runt med Caj Karlsson i måndags.
Vi var på Hasslö, Caj i baksätet, HiFi-Friberg fram, jag körde.
Vi pratade om vårens platta (Tillsammans med mig) och vårens planerade konsertturné (Tillsammans med Caj).
Det blir nog en fin turné och jag gillar verkligen tanken på att trycka ihop en massa oförutsägbara hjärnor i en buss, som sedan rullar från Stockholm och söderut för att sedan ge långa konserter där dessa män och kvinnor från scen sedan gör saker tillsammans.
Stefan Sundström, Lars Demian, Staffan Hellstrand, Anders F Rönnblom och Johan Johansson är några av dem som dra ut med Hasslös allra största rockstjärna.

I snart tio års tid har jag på nära håll följt Caj Karlssons karriär.
Jag upplever nog, rätt eller fel, att vi utvecklat en tämligen stor respekt för varandra.
Sedan hör det ju till saken att han är en väldigt begåvad och karismatisk person.
En gång sa jag till honom att det är få människor som kan se ut som en påtänd lodis och ändå utstråla så mycket star quality.
Caj kan.
Och det skiljer honom från oss vanliga nervösa, ängsliga människor.
Bland annat.
Jag tror jag ska skriva en bok om Caj Karlsson nångång, jag tyckte mycket om PA Rudelius tv-dokumentär "Caj och hans demoner" och onekligen är det så att det finns stora volymer potential i den där fascinerande levnadsstoryn.
Om erbjudandet från bokförläggaren står kvar, är jag villig att ge mig in i det, men då gör jag det med full styrka.
Jag förestäler mig en intervjubok, ungefär som Stig Hanséns "En sång till modet" om Mikael Wiehe.
En gång, jag tror vi var på fyllan, jo, vi har varit det Caj och jag, lanserade jag idén och han sken upp och blottade sina sneda tänder och sa:
Om du gör det, så ska jag berätta allt. Då ska du få ta del av mitt hemliga innersta. Det finns massor som aldrig har sagts eller blivit känt.
Han är skön på så många vis, tacksam att intervjua, enkel at klippa, klar, tydlig, kraftfull, charmig, rolig, intelligent.
Nu där i bilen kom apropå ingenting den här leveransen:
Äh, du vet när jag mindre och försökte knarka, ja, men ville ju bli knarkare då...alltså, det gick inte. Jag drog i mig en jävla massa amfetamin. Och somnade.
Sedan lyssnade vi tillsammans med den kommande radiosingeln "Ett brev"; en snygg rocklåt, en bra Cajlåt, inte den bästa, men som framavlad för att spelas i P4.
Och förresten:
OM den där boken blir av, jag säger OM, så vill jag verkligen veta vad Caj och Dagge gjorde med nattbussen efter Guldekengalan i Ronneby, kan det varit 2005? Kanske.
Dagge, ja. Om honom kan det också sägas mycket, men har man sett honom iförd kaninöron dansa på Aspöfärjan så har man sett mycket.
En gång köpte han en Dynamitöl av mig för 20 miljoner kronor - i monopolpengar.
Dagge tvättar på julafton och är förresten inte alls basist.
Han är en man med en bas.