nytt nederlag

Var i kiosken i går igen, med son, kompis till son, samt informationschefen. För två av oss var det debut, men det kändes tryggt att vila i vissheten att allt ändå var precis som vanligt:
samma gubbar, samma korv, samma snöpliga jävla uddamålsförlust.
Jag vet inte vad det är med det där hockeylaget, som match efter match drar tusentals hängivna åskådare till templet.
Jag vet inte. Kanske har man försökt tillämpa kollektivismens vackra principer i någonting som ändå och till slut handlar om individer och prestation.
Jag vet som sagt inte.
Men jag saknar stjärnor, artister, lirare, tappra hjältar, gladiatorer, vildar, ja, i princip vad som.
Bekväma, försiktiga LAGspelare som marinerats, uppslukats och till sist drunknat i den stora tanken om det ödmjuka laget före jaget.
Det håller inte. Det behövs någonting annat också. Så kom hit med dynamit och starka färger och galna tankar och det kanske händer någonting för omväxlings skull.
Informationschefen, vars hjärta visade sig klappa för Färjestad, höll väntat lågprofil, men slukades samtidigt oväntat snabbt upp den masspsykos som Khk-sekten bjuder på för det facila priset av 100 kronor.
Efter ännu en suddentorsk snabbabalyserade han matchutgången så här:
Ett par-tre onödiga utvisningar avgjorde. Dessutom måste Khk bara trycks in en puck när det är power play och två minuter kvar.
Informationschefen meddelade också att han var "imponerad" av inramningen, korven vädrade han ingen offentlig uppfattning om, medan de passionerade sönerna öppet visade sin besvikelse genom att i tjugo minuter efter slutsignalen upprepa i kör:
De vita ska dö. De vita ska dö. De vita ska dö.
I natt har jag vridit mig länge.
Ska till ögonläkaren på morgonen, har ju numera bara ett friskt öga, ny röntgen i dag, nya droppar, nya bilder, kanske nya injektioner, bedövning, laser, den sterila doften, de kala vita väggarna, två år gamla inredningsmagasin i ett väntrum där jag alltid är yngst, allt detta får mig att minnas 2008.
Det var för egen del på många sätt ett förlorat år.
Och eftersom det här och nu är min stund på jorden kommer det aldrig att bli så igen.