måndag, 05.02.

Läste en bokrecension i Svenska Dagbladet och fick hunger efter den här:
Ann Heberlein "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva."
Jag tänker att jag måste beställa den.
Överväger att köpa James Freys "Tusen små bitar" samtidigt.

Och så väntar och väntar jag på ett livstecken från Fredrik Jonsson.
Ett nytt album är på väg ut och med tanke på hur oerhörd sången var han skickade mig innan jul, så känner jag mig barnsligt förväntansfull.

I dag rullar vardagen ut sin råa januarifilt igen, lägger den som ett täcke över gator och gränder, och därute tycks det som att alla vandrar i sina egna, hisnande tankebanor.
Jag ska jobba, vet ej med vad, det jag vet är att jag i morgon drar västerut för att samtala med en svensk mästare.
Kanske också kaffe tillsammans med M.A.
Jag borde vara där oftare, tidigare var vi två kvarter ifrån varandra, nu nästan tio mil.
Det är väl det det handlar om, antar jag.
Tio mil är tio mil och det svårt med spontana utflykter, när bilen hackar och plikterna kallar.
Men jag tycker om att vara där.
Senast drog vi ut på skånsk slottsrunda, jag skulle guida, kommunalrådet körde, vi hamnade på Brösarps Gästgifveri, efter Trolle-Ljungby, sedan längre inåt landet, sedan Svinaberga, Kivik Art Center och det där tornet som fick Lundell att hota med att lämna Skåne.
Det var kö, det var turister, och vi för sena i tanken, vi blev ståendes.
Jag hade fått för mig att jag ändå, när vi nu var där, skulle ta mig in till Konstnärens ägor, men den idén tilltalade inte övriga.
Alltså: jag dumpades intill den långa allé som leder mot huset, jag hade en kamera och jag började vandra, sakta, sakta, fälten bredde ut sig längs sidorna.
Jag kom halvvägs, jag kände mig inte alldeles komfortabel, för denna sommar hade jag penetrerat Vädermannen och mindes hur Konstnären jagade bort fyra personer i en liten bil som varit nyfikna och modiga nog att ta sig hela vägen in.
Jag tvekade, stannade, gick sakta tillbaka, när en svart stadsjeep kom rullande över backen.
Men nej.
Den passerade.
Och sedan blev jag hämtad.
Bilden är tagen tidigare på dagen, då jag inspekterade H-G:s och slottsfruns pampiga hem.
Trolle-Ljungby är ett adelsgods jag fascineras mycket av.
En gång har jag varit därinne, jag gjorde ett vanligt misstag som enkla människor ofta gör, och tog av mig skorna.
De åkte snabbt på igen.
Men det där är en helt annan historia.