Västerut

Korsade länet i en vit hybridbil i går och landade först på torget i Sölvesborg.
Jag tycker att det är en hjärtlig och...ja, angenäm stad, som en liten, liten del av det bästa med Skåne ungefär; som Kamomilla utan rövare.
Det är intressant och märkligt, kanske har det med stadens liten het att göra, men när jag gled och såg kyrktaket så kom M.A. där med barnvagn, dotter, halsduk och en väldigt snygg grå, täckjacka.
Han såg ut att vara i fas med livet, vi hann emellertid inte där och då förlora oss i varken livet eller Obama, Bagarn klev ur bilen på andra sidan torget och just denna dag var det ju primärt för att få en lektion mittbackstänk som jag kört hela vägen.
Bagarna har sagts vara den bäste svenske fotbollsspelare som aldrig spelat i landslaget.
Och det är nog alldeles sant, i tider när Mammon styr fotbollen som allt annat, måste man ju bara gilla en sån som Bagarn: 37 år. Två klubbar. Två långa, smala fötter på jorden.
HiFi-Friberg gav intsruktioner, Bagarn svarade "visst", Friberg gav nya direktiv, och Bagarna lydde lika vackert som om det vore Nanne Bergstrand som bossade.
Sedan ville Bagarn köra bil, så han hoppade in i hybriden, fick en snabb genomgång och sa:
Det här är 2009, va? Japanare? Är det på riktigt?
Innan han med lätt hand tog oss hela Svarta Led.
Jag hade - som alltid inför långa resor - tagit med mig en samling väl valda musikaliska vykort från Konstnären.
Och det gillade Bagarn, det gillade han verkligen.
Det blev Nästan ditt namn hela vägen innan Bagarna sa:
Lundell, det är bra det. Och Springsteen. Och Winnerbäck.
Som sagt: Bagarn det är en man att tycka om och respektera.
Jag menar: tänk om han läst exempelvis Friheten också. Då har ju Mjällby fått sin egen Rydström, en intellektuell gigant bland alla Kalle Anka-tidningar.
Värt att undersöka vidare.
Det enda som jag tycker är lite sorgligt med denna 37-åring är att han aldrig spelade i Blåvitt.
Kalmar - varför kan man fråga sig?
Jo, det förstås, lite som Mjällby. Kanelbullar, cykel till träningen, en husvagn på Öland, kanske, kroppkakor, en pläd av trivsel över hela affärsidén.
Men ändå: det var ju IFK som komprimerade den svenska socialdemokratiska samhällsmodellen till en gräsplan, fyra Glenn och ett lag.
Laget före jaget.
En för alla, alla för en en.
Fotbollens musketörer.
Kollektivets maskineri och samfällighetens filosofi som gjorde änglarna till Sveriges mest framgångsrika lag någonsin.
Så vackert och så icke Blondinbella-MUF-Norrmalm att det borde passa gamle Bagarna perfekt.
Nej, Blåvitt hörde aldrig av sig, förklarade Bagarn, däremot MFF och Elfsborg.
Elfsborg var han ordentligt sugen på.
Dom var på gång då, förklarade han, Elfsborg alltså.
Är de inte alltid det.
Frågade jag.